Har haft några väldigt mysig dagar så här in på sommarlovets början. Dock är det ingen som har sommarlovskänsla över huvudtaget, alla går runt och tror att skolan ska börja snart igen och att de som är i Sverige snart kommer tillbaka. Det känns som att det är ungefär som de fem faserna av sorg. Jag tror jag fortfarande lever i förnekelse fastän vissa är inne i depressionsstadiet och bara gråter hela tiden och vissa har accepterat att det är över nu. Om jag känner mig själv rätt kommer jag genomgå de resterande 4 stadierna under bilresan från flygplatsen hem.

 

Från helgen och dagen